Hästens sinnen- nervsystem och syn

Idag har vi gått igenom hästens nervsystem i skolan. Faktum är att vi fick en inlämningsuppgift att göra, men jag såg att den låg ute på vår data-grej så jag gjorde den innan helgen. En av mina tre etologi-terminer hette faktiskt ”Hästens sinnen och beteende” så är det något jag ska kunna så är det väl hästens sinnen. Jag tänkte skriva lite och berätta för er om hästens sinnen. Idag skriver jag om nervsystemet och om synen, imorgon blir det hörsel, smak, lukt och känsel.

Först och kanske även främst så har vi centrala nervsystemet. I det centrala nervsystemet ingår storhjärnan, lillhjärnan och förlängda ryggmärgen. I storhjärnan finns lukt-, syn- och hörselcentran. I lillhjärnan finns centra för balans och rörelse. Genom förlängda ryggmärgen går nervimpulser till och från stora och lilla hjärnan. Det centrala nervsystemet, alltså de tre komponenter som jag skrev om ovan, skyddas av skyddande hinnor. Dessutom så skyddas hjärnan av skallbenet, och ryggmärgen skyddas av kotorna i halsen, rygg, länden och korset.

På hjärnans undersida fäster en körtel kallad hypofysen. Hypofysen är ett så kallat endokrint organ, det betyder att den är hormonproducerande. Hormonet som produceras i hypofysen tas upp av blodet som sedan utsöndrar hormonet som påverkar sköldkörteln, binjurarna, äggstockarna och testiklarna. Dessa organ producerar i sin tur hormoner som styr andra processer.

Sedan så har vi hästens ögon och syn också. Precis som för oss människor så skyddas hästens ögon när de blinkar av ögonlocken. Ögonlocket fuktar också ögats yttre delar. Nästa är hornhinnan, en genomskinlig hinna som saknar blodkärl men som har rikligt med nerver. Bakom hornhinnan finns ett värskefyllt hålru, och detta hålrum kallas för främre ögonkammaren. Regnbågshinnan, som oftast är brun hos hästar, fungerar som en bländare som i en kamera. Det vill säga, regnbågshinnan släpper in lagom mycket ljus till ögat. Det infallande ljuset passerar genom linsen där det bryts till näthinnan och syncellerna i ögats bakre del.

 Det finns de som säger att djur är färgblinda, men så är inte fallet. Vi kan inte med säkerhet säga att hästen varken är färgblind eller att den ser färger som vi gör, men en tror att hästen ser sämre inom det röda färgområdet och något bättre i gult och grönt. Hästen kan inte se lika tydligt som vi gör, men de ser dock bättre i mörker. Hästen har också så kallat rampseende, vilket betyder att de ser saker lika bra eller lika dåligt på vilket avstånd det än är. Synfältet är större hos hästen, men hästen har ett blint fält, och detta är precis där vi brukar befinna oss; bak på ryggen eller bakom hästen i en kärra. Hästen har också ett blint fält precis framför nosen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>